Recension - Splintered.
Innan jag börjar med recensionen - sitter just nu i denna sekund och är ARG för att fortsättningen till Red Queen av Victoria Aveyard inte kommer ut förens 2016!!!!! Den har inte ens ett namn eller någon sorts beskrivning av handlingen i nästa ännu. Beställde hem RQ i min förra bokbeställning och visste inte att den var så ny så att den kom ut så sent som februari i år. Måste ju liksom läsa nästa nu, nu, nu för den här var så sjukt bra. Verkligen en ny favorit. LÄS DEN. (Blir ingen recension så ni får själva gå in på dens goodreads sida om ni vill läsa om handlingen) Får i alla fall full pott av mig betygsmässigt. <3<3<3
Titel: Splintered (Splintered, #1)
Författare: A. G. Howard.
Antal sidor: 371.
Språk: Engelska.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Alyssa Gardner hears the whispers of bugs and flowers—precisely the affliction that landed her mother in a mental hospital years before. This family curse stretches back to her ancestor Alice Liddell, the real-life inspiration for Lewis Carroll’s Alice’s Adventures in Wonderland. Alyssa might be crazy, but she manages to keep it together. For now.
When her mother’s mental health takes a turn for the worse, Alyssa learns that what she thought was fiction is based in terrifying reality. The real Wonderland is a place far darker and more twisted than Lewis Carroll ever let on. There, Alyssa must pass a series of tests, including draining an ocean of Alice’s tears, waking the slumbering tea party, and subduing a vicious bandersnatch, to fix Alice’s mistakes and save her family. She must also decide whom to trust: Jeb, her gorgeous best friend and secret crush, or the sexy but suspicious Morpheus, her guide through Wonderland, who may have dark motives of his own.
When her mother’s mental health takes a turn for the worse, Alyssa learns that what she thought was fiction is based in terrifying reality. The real Wonderland is a place far darker and more twisted than Lewis Carroll ever let on. There, Alyssa must pass a series of tests, including draining an ocean of Alice’s tears, waking the slumbering tea party, and subduing a vicious bandersnatch, to fix Alice’s mistakes and save her family. She must also decide whom to trust: Jeb, her gorgeous best friend and secret crush, or the sexy but suspicious Morpheus, her guide through Wonderland, who may have dark motives of his own.
Handling, tankar och karaktärer:
Påbörjade denna recension för ett tag sedan då jag läste ut boken i början av mars, så tänkte väl försöka mig på ett avslut till den. Blir väl kanske en "halvbra" recension då det var ett tag sen som sagt och alla mina tankar som snurrade i mitt huvud då kommer jag tyvärr inte riktigt ihåg längre då jag läst några andra böcker sen dess.
SÅ. BRA. Är inne i en period just nu där jag tycker det är svinkul att läsa om gamla "sagor" i ny tappning. Boken var verkligen bra, och den nya tappningen på Wonderland var riktigt spännande! Man kände igen så sjukt många moments men man visste ändå inte vad som skulle hända eftersom allt faktiskt inte var så som det står i Lewis Carolls bok om Alice Lidells äventyr i underlandet.
Kunde knappt sluta läsa för ville bara få veta MER hela tiden. Hur ska Alyssa stoppa förbannelsen?? Morpheus - är han god, är han ond?? Så mystisk! Hatälskar honom. Blev så arg på han på flera ställen samtidigt som jag drog till hans mystik så mycket. Vad är det egentligen han är ute efter?? Och Alyssa, ju mer man läste började man ju fundera på vem är hon egentligen? Älskade verkligen alla dessa miljöer och mystiska och obehagliga personer. Ett stort PLUS till både fantasin på författaren (den nya mörka tappningen på Alice i underlandet), karaktäterna och miljöerna. Kul med en annorlunda bok där jag inte hade någon aning vad som skulle hända (känns som att jag annars alltid kan lista ut hur en bok kommer sluta pga. att alla är så lika nu för tiden).
Kan inte vänta tills jag får läsa nästa bok eftersom jag har så många frågor jag vill på svar på och det kommer bli så kul att se hur hon spinner vidare på detta. Tummen upp.
Recension - Champion.
Titel: Champion (Legend, #3)
Författare: Marie Lu.
Antal sidor: 369.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
June and Day have sacrificed so much for the people of the Republic—and each other—and now their country is on the brink of a new existence. June is back in the good graces of the Republic, working within the government’s elite circles as Princeps-Elect, while Day has been assigned a high-level military position.
But neither could have predicted the circumstances that will reunite them: just when a peace treaty is imminent, a plague outbreak causes panic in the Colonies, and war threatens the Republic’s border cities. This new strain of plague is deadlier than ever, and June is the only one who knows the key to her country’s defense. But saving the lives of thousands will mean asking the one she loves to give up everything.
Antal sidor: 369.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
But neither could have predicted the circumstances that will reunite them: just when a peace treaty is imminent, a plague outbreak causes panic in the Colonies, and war threatens the Republic’s border cities. This new strain of plague is deadlier than ever, and June is the only one who knows the key to her country’s defense. But saving the lives of thousands will mean asking the one she loves to give up everything.
Handling och tankar:
Kärlekshistorian i denna bok är riktigt bra! Den är svår, men så fin. Både Day och June är riktigt starka karaktärer, men ändå är det inte småtjaffs och gräl hela tiden för ingenting utan detta är perfekt. Precis så som jag vill ha det. Marie Lu har verkligen lyckats!
Boken var riktigt bra och det var svårt att sluta läsa. Jag tycker även det var riktigt intressant då man fick ta del av lite fler länder och hur det var där - hur dom tänkte och all teknik. Sen var det intressant att få höra historian också om hur samhället hade blivit som det då var "idag" i boken. Så bra karaktärer, intressant samhälle och spännande handling. Peerfect.
Åh epilogen var så fin. Det började rinna en liten tår där i slutet. Så fint så fint så fint. Detta är ingen cheesy berättelse enligt mig utan denna är unik. Och så så bra.
Karaktärer:
Jag älskar både June och Day och jag tycker det är intressant att läsa då dom är så smarta, då June verkligen kan läsa andra människor och då man får vara med hur hon tänker. Samma med Day. Så som hon har lyckats med allt annat Marie Lu så har hon även lyckats med sina karaktärer väldigt bra. Man lider med dom, känner deras smärta och sorg samtidigt som man känner deras lycka. Jag kan inte säga det nog men deras kärlek är så fiiiiiin. Man uppskattar den speciellt då man läst klart boken. Fin. Fin. Fint.
Och så som hon har lyckats med June och Day så uppskattar jag minst lika mycket alla bikaraktärer. Man verkligen älskar eller hatar dom och det känns som att man känner dom väldigt bra dom med. Hon lyckas verkligen förmedla känsla med alla personer i boken. Dom betyder minst lika mycket för en som huvudkaraktärerna.
Betyg:
Recension - Allegiant.
Titel: Allegiant (Divergent, #3).
Författare: Veronica Roth.
Antal sidor: 526.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.
Handling och tankar:
Jag blev besviken på denna bok, det blev jag. Tyävrr. Jag tyckte att boken kunde vara väldigt seg på vissa ställen och saknade den spänning som dom tidigare två böckerna innehållit enligt mig. Factionsamhället tycker jag var mycket mer intressant än det som var utanför factionsamhället. Först var det intressant att se vad som fanns där ute men då man väl fått veta allt blev det lite tråkigt tycker jag.
Sen är jag lite less alla dessa kärlekshistorier och draman och att det blir bråk och småtjaffs hela tiden. Jag tycker om att läsa om kärlek, men mer som i första boken då det var med kärlek men ändå låg fokuset på annat. Det övertog inte allt. Och då älskade jag att läsa om Tris och Four men nu tycker jag bara det var jobbigt nästan.
Även om jag blev besviken på denna bok och att den kunde ha sina sega partier så var det ändå en bok som gick snabbt att läsa trots sina 500 sidor. Så helt ointressant var den ju inte utan jag tycker helt enkelt om dom tidigare böckerna mycker mer så hade höga förväntningar på denna som den då tyvärr inte levde upp till. Dock har många skrivit lite mer negativa recensioner än positiva om denna bok (i alla fall dom jag har läst), att dom blev besvikna, så det kan mycket väl vara så att jag gick in med lite negativ inställning och att det påverkade mitt läsande.
Sen bara en liten tanke sådär jag hade medan jag läste, hur dom flesta som jobbar med den genetiska forskningen och dom flesta GP ser och behandlar alla GD påminner lite om AVK och judarna. Hur fattigt alla GD lever, bor i "slummen" typ och får ingen hjälp, "alla GD är under oss" ungefär. Men jag är glad att alla i boken inte tyckte så, till exempel Tris, hon såg hur fel det var att behandla dom så!
Sist men inte mist, det stora som hände i slutet, det var som att jag läste det men att det inte riktigt sjönk in. Att det som var "nä men inte är det så utan allt är som vanligt". Hade det sjunkit in då jag läste det hade jag nog gråtit riktigt ordentligt. Men om jag skulle läsa om boken eller om jag skulle se filmen om den fanns skulle jag nog definitiv gråta. Inte för att jag är en sån som har lätt för att gråta men ändå. För då Tris böt med Caleb var jag verkligen inne i boken och då ville jag nästan gråta men då la jag ifrån mig boken för att jag skulle vara med kompisar och sen då jag fortsatte läsa var jag helt enkelt inte riktigt inne i den, tyvärr.
Karaktärer:
Tidigare har jag verkligen tyckt om Tris men i denna bok så störde jag mig på henne väldigt ofta. Hon skulle alltid ha rätt och om man inte höll med henne blev hon sur. Även om hon kanske hade rätt ibland kunde man ju inte vara säker på om det verkligen var så eller inte. Alla måste få göra sina egna misstag även om det här var ett dåligt sådant. Som Tobias säger: "I respect you more than anyone. But right now I'm wondering what bothers you more, that I made a stupid decision or that I didn't make your decision."
Samtidigt som jag kan störa mig på henne så är hon ändå väldigt smart Tris som förstår att det inte bara är generna som gör att folk gör som dom gör. T.ex. när dom är i The Fringe och dom som bor där hotar Tris och dom för att dom tror Tris och alla är soldater, då säger dom andra som är med Tris att det är för att dom är GD som dom beter sig såhär, men Tris förstår att det är dom själva, alla som är "över" GD som gjort att dom beter sig som dom gör. Dom måste ju överleva! Dom får ingen mat, lever dåligt, då och då kommer folk och tar dom (för experiment) och dödar dom! Vem är det egentligen som har gjort att GD beter sig såhär? Ja inte är det då bara deras gener i alla fall!
Och till sist vill jag bara säga att trots allt så Tris, she's very brave. The End.
Betyg:
Om jag läser om den och är mer "inne" i boken i slutet så kanske betyget blir annorlunda.
Recension - Last Sacrifice.
Titel: Last Sacrifice (Vampire Academy, #6).
Författare: Richelle Mead.
Författare: Richelle Mead.
Antal sidor: 584.Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
Rose Hathaway has always played by her own rules. Now the law has finally caught up with Rose - for a crime she didn't even commit. She's in prison for the highest offense imaginable: the assassination of a monarch. She'll need help from both Dimitri and Adrian to find the one living person who can stall her execution and force the Moroi elite to acknowledge a shocking new candidate for the royal throne: Vasilisa Dragomir.
But the clock on Rose's life is running out. Rose knows in her heart the world of the dead wants her back...and this time she is truly out of second chances. The big question is, when your whole life is about saving others, who will save you?
But the clock on Rose's life is running out. Rose knows in her heart the world of the dead wants her back...and this time she is truly out of second chances. The big question is, when your whole life is about saving others, who will save you?
Handling och tankar:
Tror jag läste ut denna i januari eller februari men recensionen kommer inte förens nu men den lär bli väldigt kort eftersom jag inte kommer ihåg så mycket förutom att den var väldigt, väldigt bra.
En annan sak som jag kommer ihåg att jag tyckte denna gång var att det inte var lika segt hos the Keepers som jag tyckte första gången. Det berodde nog på att jag nu visste att det skulle vara segt åsså var/blev det inte så.
Första gången jag läste boken kom det verkligen som en chock vem som dödat ni vet vem (låter som att jag menar Voldemort nu), och nu då jag läste om den tänkte jag på om man kunde märka några tecken men det tycker jag inte att man gjorde, men ändå var det så självklart sen. Riktigt bra gjort av Mead!
Överlag är Last Sacrifice en riktigt bra bok som innehåller många olika saker. Det handlar om att vinna tillbaka förlorad kärlek, men samtidigt respektera andra. Det handlar om att göra rätt även om man måste göra fel ibland för att komma dit. Det handlar om familj och vänner, om makt och så mycket mer!
Karaktärer:
Rose. No words needed. Utvecklingen behöver jag nog inte prata om eftersom jag typ gjort det i varje recension och alla redan vet det genom att de läst boken själva eller hört andra som skrivit om den. Helt fantastiskt i alla fall!
Adrian - the end breaks my heart every single time. Även om det var så det skulle vara. Älskar denna pojke.
Det blir inte att jag skriver om några mer karaktärer denna gång (även om det endast var kort jag skrev om dessa två), men det får gå ändå.
Betyg:
Recension - Legend.
Titel: Legend (Legend, #1).
Författare: Marie Lu.
Antal sidor: 295.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Antal sidor: 295.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths—until the day June’s brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family’s survival, while June seeks to avenge Metias’s death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets.
Handling och tankar:
Ojojoj, så himla bra bok, verkligen! Från att ha blivit besviken av den senaste boken jag läste till den här så har Legend varit bättre än alla mina förväntnigar. Tack Marie Lu!
Det händer någonting nästan hela tiden i denna bok, aldrig en tråkig sekund! Det som händer blandas med action, nya frågeställningar, ledtrådar, bedrägeri, upptäckter - spänning, spänning, spänning och så mycket mer. En riktigt, riktigt bra bok! Helt outstanding! Är så himla nöjd just nu! Många utropstecken nu, men det behövs!!!
Detta är en bok på 295 sidor, alltså inte någon längre bok, och det var perfekt, och då menar jag på det sättet att det var en kortare bok där det händer saker hela tiden, och inte en tjockare bok med många sega partier, så det här var precis vad jag behövde och ville ha!
Jag rekommenderar denna bok till alla, mycker spänning och det händer någonting nästan hela tiden. Legend kan fånga de flestas intresse så tycker verkligen att ni alla borde ge den en chans!
Karaktärer:
Jag gillade både Day och June otroligt mycket! Båda två så himla smarta och det var kul att läsa då de la märke till småsaker som en själv aldrig skulle ha märkt/förstått och då de upptäcker ledtrådar som de försöker lista ut, riktigt intressant! Riktigt bra gjort av Marie Lu att lyckas då till två huvudpersoner riktigt bra!
Betyg:
Recension - Finale.
Titel: Finale (Hush Hush, #4)
Författare: Becca Fitzpatrick.
Antal sidor: 454.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Antal sidor: 454.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Nora is more certain than ever that she is in love with Patch. Fallen angel or no, he is the one for her. Her heritage and destiny may mean that they will always be enemies, but there is no turning her back on him. But now they face their biggest challenge. Can their love survive a seemingly insurmountable divide. And in the end, will there be enough trust left to rebuild what has been broken? The lines are drawn - but which sides are they on?
Handling och tankar:
Besviken, det är vad jag är! Hade förväntat mig så mycket mer eftersom jag tyckt om de tidigare böckerna så mycket, men då vet jag inte om det beror på för att jag var yngre då jag läste dem, eller om den helt enkelt inte håller samma mått som de tidigare tre!
Dock gick Finale snabbt att läsa ut så den är ganska lättläst och det flyter på bra. Ingen "tung" bok om man säger så. En stor anledning till att jag blev besviken är väl för att jag inte kände mig "berörd" av boken. Jag lyckades inte leva mig in i det som hände och jag kände mig varken ledsen eller glad på ställena man skulle göra det, utan bara humph, då läser vi vidare då!
Egentligen har jag inte så mycket mer att säga om boken, ingenting att riktigt reflektera över eftersom denna bok TYVÄRR inte föll mig i smaken, åh, vad jag önskar att jag tyckt om den sista delen i serien mycket mer än såhär! Jag får väl kanske läsa om den om ett tag och hoppas på att jag tycker om den mer då?
Visst fanns det tillfällen IBLAND då jag var tvungen läsa vidare för att jag ville veta svaren, så helt kass var den ändå inte fastän det låter som det i denna recension. Sen får vi ju inte glömma bort att Patch är med också, som gör allting mycket bättre, om än jag saknar "den gamla Patch" lite.
Karaktärer:
Nora, henne har jag inte så mycket att säga om. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag tyckte om henne i tidigare böcker och tycker ingenting speciellt om henne nu heller. I denna bok har hon mycket på sina axlar, så förstår såklart att det är svårt och jobbigt för henne, men tycker ibland att hon handlar på fel sätt och överreagerar för mindre saker som hon inte behöver och då blir jag bara irriterad på henne!
Patch har jag alltid tyckt om, en av mina manliga favoritkarkaktärer! Han blev jag verkligen inte besviken på, utan han vill jag helt enkelt ha MER av - och gärna ännu mer av hans underbara kommentarer från tidigare böcker eftersom jag saknar det, så som:
"You smell good, too", said Patch.
"It’s called a shower.” I was staring straight ahead. When he didn’t answer, I turned sideways. “Soap. Shampoo. Hot water.”
"Naked. I know the drill.”
"It’s called a shower.” I was staring straight ahead. When he didn’t answer, I turned sideways. “Soap. Shampoo. Hot water.”
"Naked. I know the drill.”
“I don't go out with strangers," I said.
"Good thing I do. I'll pick you up at five.” - Patch
“Say 'provoking' again. Your mouth looks provocative when you do.”
“Tell me what's going on here. Why can I hear your voice inside my head and why did you say you came to school for me?" - Nora
"I was tired of admiring your legs from a distance.” - Patch
"I was tired of admiring your legs from a distance.” - Patch
Betyg:
Recension - The Iron Queen.
Titel: The Iron Queen (The Iron Fey, #3)
Författare: Julie Kagawa.
Antal sidor: 358.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Antal sidor: 358.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
I thought it was over. That my time with the fey, the impossible choices I had to make, the sacrifices of those I loved, was behind me. But a storm is approaching, an army of Iron fey that will drag me back, kicking and screaming. Drag me away from the banished prince who's sworn to stand by my side. Drag me into the core of conflict so powerful, I'm not sure anyone can survive it.
This time, there will be no turning back.
Handling och tankar:
Väldigt seg bok, tyvärr. Blev väldigt besviken eftersom jag väntat mig mer! Jag vet inte om det beror på att jag skulle ha gillat den mer för något år sedan, eller att den helt enkelt inte håller samma klass som den andra och speciellt den första boken i serien! Det var lite mindre än 100 sidor kvar då jag faktiskt började tycka om den, då den blev intressant. Så över 200 sidor slet jag med innan jag fångades vilket var väldigt tråkigt eftersom jag förväntade mig så mycket mer.
Så som ni precis läst så blev jag besviken på boken, helt klart, även om slutet var lite bättre. Så någonting jag kan säga är att jag inte kommer ha någon brådska med att köpa den sista boken i serien, vilket jag tycker är riktigt synd!
Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av handlingen så därför kommer det inte mycket tankar om den förutom det lilla jag skrivit hittills.
Karaktärer:
Meghan tycker jag är lite löjlig på något sätt. Jag kommer inte riktigt ihåg varför jag tyckte det, kommer endast ihåg att jag gjorde det. Sen har vi Puck, samma gamla Puck, som jag helt klart tycker om väldigt mycket! Vi har ju även Ash, som jag tyvärr inte tycker om lika mycket som i de tidigare böckerna, då han var mer "Fey" och inte visade sin "sårbarhet", sin ödmjuka sida lika mycket, utan då han var mer som en sten (vad heter det?? Pokerface kanske.. haha så hemskt, då han var mer som en sten..) och hans riktiga känslor bara kom fram ibland. Då blev han mer mystisk och sexig!
Betyg:
Recension - Spirit Bound.
Titel: Spirit Bound (Vampire Academy, #5)
Författare: Richelle Mead.
Antal sidor: 479.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
After a long and heartbreaking journey to Dimitri's birthplace in Siberia, Rose Hathaway has finally returned to St. Vladimir's - and to her best friend, Lissa. It is at long last graduation, and the girls can't wait for their real lives beyond the Academy's iron gates to begin. But Rose's heart still aches for Dimitri, and she knows he's out there, somewhere.
She failed to kill him when she had the chance, and now her worst fears are about to come true. Dimitri has tasted her blood, and she knows in her heart that he is hunting her. And if Rose won't join him, he won't rest until he's silenced her...forever.
Handling och tankar:
Det känns som att det var en evighet sedan jag läste ut Spirit Bound, men det var trots allt i början av november. En väldigt bra bok måste jag få säga, men jag glömmer så lätt saker som jag tänkt ta med i en recension om jag inte skriver den på en gång och i stället börja läsa andra böcker! Därför kommer detta bli en relativt kort recension!
Jag kommer ihåg då jag läste boken första gången och då man läst klart boken och slutet, oh my! Man blev helt galen och ville ju ha nästa bok i sina händer på en gång, men då hade tyvärr inte den sista delen kommit ut. Så slutet kom verkligen som en chock för en den gången vilket jag tycker är bra eftersom det gör att läsaren vill ha MER.
Det som händer med Dimitri händer ju ungefär i mitten av boken, och då det hade hänt satt jag och funderade på vad som skulle hända på resterande sidor. Men inte hade jag behövt funderat något för det var minst sagt lika bra som allt annat i boken, Richelle Mead lyckas alltid!
Handlingen i alla böcker är riktigt bra, men styrkan i alla böcker är ju nästan karaktärerna, om man ens kan säga att något är starkare än det andra.
Karaktärer:
Jag verkligen totalälskar Roses utveckling. Kommer på mig själv med att tänka "tänk, så skulle Rose INTE ha gjort i första boken!" eller "ojojoj, tänk vad Rose hade gjort nu om detta varit för länge sedan", man verkligen ser skillnaden! Hon har växt upp, samtidigt som den gamla Rose ändå finns där, vilket jag såklart ändå tycker om, för den där kaxiga Rose som säger vad hon tycker, det skulle helt enkelt inte bli samma sak utan henne. Hon är helt enkelt underbar och en av de bästa kickass karaktärerna jag läst om, på den kvinnliga sidan i alla fall.
Dimitri, mystiske, snygge, Dimitri. Hur lyckas Richelle Mead? Så hemlighetsfull men så sexig på hans egna sätt. Samtidigt älskar jag Adrian också! Åh, hur ska man kunna välja?
Betyg:
Recension - Insurgent.
Titel: Insurgent (Divergent, #2)
Författare: Veronica Roth.
Antal sidor: 525.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Författare: Veronica Roth.Antal sidor: 525.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
One choice can transform you - or it can destroy you. But every choice has consequences.
Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
Handling och tankar:
Omg, så bra! Blev överraskad hela tiden och kunde aldrig lista ut vem man kunde lita på och inte. Ena sekunden trodde man en sak för att i nästa få besviat att det inte var så, precis som en bra bok ska vara! Den här boken är så bra att jag inte kunde sluta läsa den - på bussen, mellan lektioner, busstationen, och hemma då såklart. Dock så är jag lite besviken över slutet, men det är för att det påminner mig om en annan bok så då känns det som att jag vet vad som ska hända och därför blev det så, ändå om det inte heller var dåligt. Så om jag inte hade läst den där andra boken skulle jag lungt tycka att det var minst lika bra som resten av boken.
Åh, så arg den här boken gjorde mig där ett tag, inte för att jag hatar boken, verkligen inte, utan det var nog just så Roth ville att man skulle känna. Nästan i slutet, ville bara slå till nått för att få ut mina känslor, så starkt påverkar den mig, och jag är nog inte den enda. Mina känslor för Tris och Four/Tobias (vad ska jag kalla honom?) som ett par växer bara hela tiden och speciellt då jag ser Tobias (Tobias it is) kärlek till henne i hur han agerar. Så fint. Jag gillar även att man får se en vilja så stark i boken, en vilja att kämpa för vad som är rätt och för vad man tror på, en vilja att göra allting bra igen.
En självklar ny favoritbok är just vad Insurgent är för mig, och ett stort vill ha är tredje boken. Hur ska jag kunna vänta är den stora frågan?
Karaktärer:
Tris, otrolig stark huvudkaraktär. Det är riktigt intressant att få vara i hennes hjärna och se saker ur hennes synvinkel, att få se hur "the serum" inte lyckas påverka henne som alla andra, hur hon tänker då hon faktiskt även har Erudite inom sig, och helt enkelt att bara få följa med i allt hon gör. Och att genom saker som händer så märker man att hon är selfless, Abnegation, även om hon inte kände så från början. Och hur hon samtidigt är Dauntless och allt det där. Det enda jag tyckte var lite irriterande med henne var ibland då hon gjorde saker som hon trodde skulle vara bra, som man fattade att GÖR INTE SÅ, och ändå gjorde hon det. Fast allt annat bra med henne överväger det dåliga!
Tobias. Åhå, i den här boken blev han verkligare för mig. Då man verkligen får se hans svagheter, hans kärlek till Tris som är riktigt trovärdig och inte den där onaturliga kärleken som det oftast är i YA böcker. Jag vill helt enkelt ha MER av honom hela tiden! Bring him to me, thank you.
Betyg:
Recension - Divergent.
Titel: Divergent (Divergent, #1).
Författare: Veronica Roth.
Antal sidor: 487.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
When sixteen-year-old Tris makes her choice. She cannot foresee how drastically her life will change. Or that the perfect society in which she lives is about to unfold into a dystopian world of electrifying decisions, stunning consequences, heartbreaking betrayals and unexpected romance.
Handling och tankar:
Positivt överraskad blev jag! Eller "överraskad och överraskad", det var ju en omläsning så visste ju såklart vad som skulle hända, men den var ännu bättre än jag minns! Första gången som jag läste denna bok blev jag lite besviken, om än den fortfarande var riktigt bra, på grund av all hype kring boken så då hade jag overkligt höga förväntningar på den och då förstår man ju hur det oftast blir då man är färdig.
Abnegation - blev bara irriterad hela tiden på att det ska vara si och så och du får inte prata då och då och bla bla bla. Okej, jag fattar varför den gruppen finns, men den känns så instängd på något sätt och visst gör den nytta, men hade jag varit tvungen att läsa om Abnegation i stället för Dauntless hela boken hade jag blivit galen. Även om de flesta personer i Abnegation är väldigt fina, så kan det bli väldigt tråkigt. Och om jag skulle välja något "fack" som jag själv passar bäst in i så måste det nog vara Amity (de fridfulla), även om Dauntless verkar roligt förutom då man ska slå ner varandra!
Det var ett bra och lättläst språk, som man verkligen fastnade för. Boken innehåller även mycket spänning och det är hela tiden någonting på gång så man blir aldrig less att läsa. Jag tycker även om världen som Roth har skapat väldigt mycket! Riktigt bra gjort!
"We believe in ordinary acts of bravery, in the courage that drives one person to stand up for another."
Karaktärer:
Tris - en karaktär som jag tycker om väldigt, väldigt mycket! Jag tycker speciellt om hennes utveckling i boken. Hon är inte som karaktärer som ofta kan bli lite löjliga ibland eller så utan tycker hon något så tycker hon det, och är det någonting dåligt så behöver hon inte säga det, och hon säger överhuvudtaget inte onödiga saker bara för att säga dom. TACK, en sånn karaktär var precis vad jag behövde!
Four - nom nom. Han tycker jag också om väldigt mycket och han är en bra manlig karaktär.
Betyg:
Recension - Sempre.
Titel: Sempre (sempre, #1).Författare: J.M. Darhower.
Antal sidor: 529
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej/ja.
This is a story about sacrifice... death... love... freedom. This is a story about forever.
Haven Antonelli and Carmine DeMarco had vastly different childhoods. Haven, a second-generation slave, grew up isolated in the middle of the desert, her days full of hard work and terrifying abuse. Carmine, born into a wealthy Mafia family, lived a life of privilege, never having to answer for anything he did. Both now seventeen, a twist of fate causes their worlds to collide, making them question everything they ever believed.
Haven Antonelli and Carmine DeMarco had vastly different childhoods. Haven, a second-generation slave, grew up isolated in the middle of the desert, her days full of hard work and terrifying abuse. Carmine, born into a wealthy Mafia family, lived a life of privilege, never having to answer for anything he did. Both now seventeen, a twist of fate causes their worlds to collide, making them question everything they ever believed.
Handling och tankar:
Som ni ser har jag skrivit nej/ja på om det är en omläsning. Från början, innan det blev en bok, var det en fanfic som hette Emancipation Proclamation, som jag läst och älskat. Sen bestämde sig författaren för att hon ville göra en bok i stället så hon skrev om allting från början, fast principen samma sak och dom flesta handlingar lika, dock med annorlunda namn och platser och en del borttagna händelser. Så EP hade jag läst, men inte denna bok så därför nej/ja på omläsning eftersom jag visste vad som skulle hända.
Så blev jag besviken på boken eller inte då EP var så himla fantastiskt fin, men hemsk? Ja och nej. Den var inte alls lika bra som EP, även om Sempre fortfarande var väldigt väldigt bra och fin den med! Så blev besviken på det men annars om jag inte läst EP innan så skulle den här mest troligt vara perfekt. Love conquers all. Kärleken övervinner allt.
Ibland kunde boken vara lite seg, tro det eller ej, då författaren gjort om boken från en över 2000 A4-sidor fanfic på datorn (som jag sagt några gånger nu) till en bok på 529 sidor. Det borde vara tvärtom men så är de inte. Sen kanske det har att göra också lite med att jag visste vad som skulle hända. Sen är ju fanficen rated M och det är inte boken, så i den var det med väldigt mycket sexscener och sådant som dom tagit bort och i stället gjort lite puttinuttigt som man läser om och om igen ibland (verkligen INTE hela tiden) och det gjorde boken i detta fall lite mer händelselös.
Sen måste jag även säga att detta med sexscenerna och att dom tagit bort dom, det spelar egentligen ingen roll förutom att på alla hjärtans dag då Carmine gjorde allting så fint och ja, ni vet vad som händer ifall ni läser boken, så blev det mycket finare i fanficen EP än boken eftersom att där tog dom med hur mycket Haven egentligen var livrädd för sådant på grund av att hennes mamma blivit våldtagen, och att hon sen gick med på det för att hon litar på honom så otroligt mycket. I EP var det så vackert och man blev så himla rörd!
Karaktärer:
Carmine, han är den där snygga populära killen som alla vill ha och som helt enkelt är bäst, och även den där som ligger runt med alla. Då ni läser det tänker ni direkt BAM, han kommer jag inte tycka om (eftersom i stort sett alla är så i böcker nu för tiden), men där har ni faktiskt fel. Sådär är han på ytan, men J.M. Darhower skriver så bra så man får verkligen lära känna han på insidan också och se hur fin han faktiskt kan vara, och varför han är som han är. Så Carmine är en karaktär jag tycker om, förutom då han får sina utbrott/blir sur för ingenting ibland.
Haven. Den där söta, oskyldiga tjejen som man bara vill ta i sina armar och krama om och säga att allting kommer bli bra och ta hand om henne för evigt, även om hon är stark, det är Haven det. Och det är nog det bästa sättet att beskriva henne på, stark. Komma från det stället hon kommer ifrån och upptäcka att det finns en helt annan värld, att hon kan bli någon som hon aldrig ens vågat drömma om, att hon till och med förlorat allt hopp på grund av omständigheterna som hon levde i, som en slav som arbetade och blev misshandlad för skojs skull, det är bannemig starkt gjort. Att kunna ändra på sina levnadsvillkor från att vara avstängd från allting och inte ens få titta folk i ögonen eller tala utan att man bli tillfrågad, till att det är okej att göra det och framför allt VÅGA göra det. Nej ni, Haven är en av dom starkaste karaktärerna som jag i alla fall läst om.
Måste bara få ta med Dominic lite snabbt också, Carmines brorsa. Helt underbar karaktär och man kan inte sluta le då man läser om honom för att han är så rolig!
Övrigt:
Jag märkte precis att det ska komma en fortsättning också, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det! Jag vet i största drag vad som kommer hända där också om det är ungefär samma som i EP, men samtidigt kändes det som att dom mesta huvuddelarna ändå kom med och att det inte kan bli tillräckligt för en till bok. Men vem vet, då kanske det kommer en massa nya saker också som jag inte läst om! Så jag kommer läsa fortsättningen, om än jag är lite skeptisk än så länge till den.
Betyg:
Recension - City of Lost Souls.
Titel: City of Lost Souls (The Mortal Instruments, #5)
Författare: Cassandra Clare.
Antal sidor: 540.
Antal sidor: 540.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Jace is now a servant of evil, bound for all eternity to Sebastian. Only a small band of Shadowhunters believe he can be saved. To do this they must defy the Clave. And they must act without Clary. For Clary is playing a dangerous game utterly alone. The price of losing is not just her own life, but Jace's soul. Clary is willing to do anything for Jace, but can she still trust him? Or is he truly lost? What price is too high to pay, even for love?
Handling och tankar:
Nämen GE MIG MER! Så oerhört bra alltså! Speciellt då man kom mer mot slutet. Vet inte ens vilka ord jag ska använda för att lyckas beskriva mina känslor för tillfället. Lycka, förkrossad, lite förvirrad faktiskt (jag förstår allting, menar förvirrad på ett annat sätt), och helt enkelt SÅ JÄKLA BRA.
Början var lite seg, det var då Jace och Sebastian kom med i bilden som det började blir mer intressant och efter det blev allting bara bättre och bättre. Och då man var nära slutet och de sista sidorna så var boken helt fantastisk och man kunde inte lägga ifrån sig den. Riktikt bra skrivet, sådär som Clare verkligen kan. Då jag hade läst klart boken skrev jag i mina anteckningar *så äckligt bra*, vilket stämmer helt och hållet!
Jag gillar förhållandet som blev, eller är väldigt nära på att bli, men inte riktigt än eftersom ingen förklarat sina känslor helt och hållet ännu. Nu blir det en halvspoiler, skriver inga namn men man kanske ändå förstår *men det andra paret som inte är ett par längre, VAAA? Mina babysar ju, dom måste vara tillsammans! Det var typ det värsta med boken, mina små älsklingar. ;''''( * SLUT.
Kan knappt vänta nu tills CoHF släpps, även om det är ett ganska långt tag dit. Och för att avsluta punkten handling och tankar, som egentligen inte har med detta att göra, så kommer ni även få boktrailern i slutet av recensionen, eftersom det är den bästa boktrailern som jag någonsin tittat på i alla fall.
Karaktärer:
Clary - ändå fram till slutet tyckte jag samma sak om henne som jag tyckt tidigare, men dom sista sidorna så ändrades hon lite i mina ögon i alla fall (hoppas bara det håller i sig i nästa bok). Det hon sa till Isabelle och sedan då hon pratade med Jace gjorde att hon växte i mina ögon, jag vet inte riktigt varför men det var som att då hon sa det var det precis det rätta att säga, och man störde sig absoult ingenting på vad hon sa eller vad hon gjorde och ja, ni fattar förhoppningsvis.
Simon fortsätter växa, och även Isabelle. Jag gillar då man får se lite mer känslor från hennes sida och vad hon känner och så. Jag tycker även om väldigt mycket då man får läsa om Sebastian, och speciellt mot slutet då han är sitt rätta jag. Jace säger jag ingenting om eftersom han fortfarande är min käraste pojke, bland annat.
Betyg:
Att början var lite seg sådär drar ner betyget en aning, men inte mycket.
Trailer:
Recension - The Perks of Being a Wallflower.
Titel:The Perks of Being a Wallflower.
Författare: Stephen Chbosky.
Antal sidor: 231.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
Standing on the fringes of life... offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.
This is the story of what it's like to grow up in high school. More intimate than a diary, Charlie's letters are singular and unique, hilarious and devastating. We may not know where he lives. We may not know to whom he is writing. All we know is the world he shares. Caught between trying to live his life and trying to run from it puts him on a strange course through uncharted territory. The world of first dates and mixed tapes, family dramas and new friends. The world of sex, drugs, and The Rocky Horror Picture Show, when all one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinite.
Handling och tankar:
Jesus, hur ska man förklara den här boken? Och jag menar detta på ett positivt sätt. Jag kan då säga att det kommer inte vara som någonting ni tidigare läst. Läser man baksidetexten på boken så hör man redan där att denna bok är något alldeles annorlunda och speciellt. För mig är det en väldigt tankeväckande bok.
I walk around the school hallways and look at the people. I look at the teachers and wonder why they're here. Not in a mean way. In a curious way. It's like looking at all the students and wondering who's had their heart broken that day.. or wondering who did the heart breaking and wondering why.
Jag förstår vad alla gillar med den så mycket, och det är en otroligt fin livsberättelse, det är det verkligen. Dock tycker jag nog inte riktigt att den är lika fantastisk som alla andra verkar tycka, om än jag tycker att den är ganska så fantastisk ändå. Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta fingret på som gör att jag tycker så, men någonting är det. Och på tal om allt och inget, den där Charlie, jesus vad jag tycker om honom, även om han är sådär speciell på sitt lilla vis.
Jag gillar hur boken är skriven och jag tyckte faktiskt om brevformen mycker mer än jag trodde att jag skulle göra. Fast det gäller kanske för det mesta bara denna bok, but still. Man får verkligen veta hur Charlie tänker och hur han påverkas av allting och hans personlighet, som ändå är rätt så gullig på ett konstigt vis.
Det finns även väldigt många fina citat i boken, som jag tänkte dela med mig av här:
"We accept the love we think we deserve."
"And in that moment, I swear we were infinite."
"When I was driving home, I just thought about the word 'special.' And I thought the last person who said that about me was my aunt Helen. I was very grateful to have heard it again. Because I guess we all forget sometimes. And I think everyone is special in their own way. I really do."
Jag säger det redan här, men jag kommer inte ge boken något betyg, i stället får ni trailern till filmen, som är otroligt fin!
Karaktärer:
Charlie har jag redan nämt några gånger nu. Han är inte som dom där vanliga huvudkaraktärerna som man ofta läser om, utan han är alldeles egen. Ofta tycker jag synd om honom då han känner som han känner, men samtidigt är han ändå lycklig väldigt ofta och gör saker, även om det är väldigt vanliga saker, men får dom att låta så speciella och betydelsefulla för att han får göra det med dom han gillar som gör att jag också vill göra det! Jag gillar sättet Charlie är så ärlig på, även om det inte är det vanligaste sättet, men det är för att det är just han som jag gillar det. Hade det varit någon annan person hade jag nog inte gillat om dom var så ärliga.
Det verkar vara ett så härligt gäng det där, som Charlie är med. Bryr sig inte om vad andra tycker och är verkligen sig själva till fullo och lyckas skapa varenda litet ögonblick till minnen.
Trailer till filmen:
Recension - City of Fallen Angels.
Titel: City of Fallen Angels (The Mortal Instruments, #4). 
Författare: Cassandra Clare.
Författare: Cassandra Clare.
Antal sidor: 424.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
Clary is back in New York and life is good: she's training to be a Shadowhunter and is finally able to call Jace her boyfriend. But nothing comes without a price. When Jace inexplicably begins to pull away from her, Clary is forced to acknowledge that she herself has set in motion a chain of events that could lead to the loss of everything she loves. Even Jace.
Handling och tankar:
Kan börja med att säga att jag blev glatt överraskad då jag läst ut boken, även om det var en omläsning. Sist jag läste CoFA så tyckte jag att den var sämre än det tidigare böckerna och lite besviken blev jag så nu var jag redo för att den inte skulle vara lika bra och hipsvips så var den superbra istället för att jag hade låga förväntaningar!
Dialoger och en hel del kommentarer i den här boken är så sjukt underbara och roliga. En sak man kan vara säker på då man tar upp en TMI bok är att man kommer få sig några skratt!
"I think," Clary interrupted, raising her voice, "that you should let him try try out."
Simon stared at her. "Why?"
"Because he is superhot. And your band needs some sex appeal."
"Thank you," said Simon. "On behalf of all of us, thank you very much."
Clare är verkligen perfekt på att skapa karaktärer som man inte kan göra annat än älska, som är väldigt roliga men samtidigt har en massa djup.
Någonting annat jag älskar är att karaktärer från TID kommer upp här, eller att dom nämns i alla fall. Så fort jag hör något av namnen från den serien blir jag helt uppspelt och vill bara höra och läsa mer om dom. Jag tycker det är skitroligt att två olika (pga vad som händer i TID och att det är andra karaktärer) men ändå lika (shadowhunters såklart, och att detta är tidigare i historien) serier kolliderar. Jag hoppas bara att i The Dark Artifices att dom kommer prata om Jace och alla dom eller att TMI karaktärer får någon stund i boken då dom är med. För då kommer jag bli världens lyckligaste flicka.
Karaktärer:
Clary. Jag stör mig på hon ibland. Jag vet inte helt varför, men i en del situationer då hon beter sig som hon gör känner jag att min irritation kommer upp, men bara lite. Såklart tycker jag om henne också, och ibland säger hon ju helt rätt saker såklart, så jag vet inte exakt vart jag har den där tjejen.
Jace. My beautiful Jace. Varför måste du såra dig själv som du gör? Varför måste du göra det så jag börjar må dåligt för att du mår dåligt. INTE OKEJ, min käre pojk, du måste ju vara glad så jag kan vara glad för din skull. Det är helt enkelt någonting som brister i mitt hjärta då jag läser om Jace och förstår hur jobbigt allting är med drömmarna och hans känslor och allt. Och även om han mår som han gör är det samtidigt många roliga kommentarer från hans sida med i boken som jag såklart ÄLSKAR. Oh, how can you not love that boy?
Simon. Vad ska jag säga om dig? Han växer i mina ögon hela tiden, samtidigt tycker jag synd om honom eftersom han känner sig så utanför och på grund av hur många beter sig mot honom bara för att han är vad han är, även om han är god! Jag älskar hans sarkastiska kommentarer och hans personlighet. Mitt i prick Clare, riktigt bra!
Isabell, älskar henne! På ytan är hon en person men hon har ändå väldigt mycket djup och många tankar som snurrar runt i hennes huvud. En del av hennes kommentarer är bara så suveräna!
Malec, give me (a lot) more please! *dreggel* (nästan).
Betyg:
Jag hade riktigt svårt för att bestämma mig vilket betyg boken ska få, så det får bli detta!
Recension - The Maze Runner.
Titel: The Maze Runner (Maze Runner, #1).
Författare: James Dashner.
Antal sidor: 374.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his first name. His memory is blank. But he’s not alone. When the lift’s doors open, Thomas finds himself surrounded by kids who welcome him to the Glade—a large, open expanse surrounded by stone walls.
Just like Thomas, the Gladers don’t know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning the stone doors to the maze that surrounds them have opened. Every night they’ve closed tight. And every 30 days a new boy has been delivered in the lift.
Thomas was expected. But the next day, a girl is sent up—the first girl to ever arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers.
Thomas might be more important than he could ever guess. If only he could unlock the dark secrets buried within his mind.
Just like Thomas, the Gladers don’t know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning the stone doors to the maze that surrounds them have opened. Every night they’ve closed tight. And every 30 days a new boy has been delivered in the lift.
Thomas was expected. But the next day, a girl is sent up—the first girl to ever arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers.
Thomas might be more important than he could ever guess. If only he could unlock the dark secrets buried within his mind.
Handling och tankar:
Otroligt bra bok kan jag börja med att säga! Minst sagt väldigt intressant och mycket spänning får man ta del av. The Maze Runner är en bok som väldigt många har hyllat så såg verkligen fram emot att få läsa den och jag blev minst sagt inte besviken!
Alltså så himla hemskt om man skulle vakna upp som alla i The Glade har gjort och bara komma ihåg sitt namn. Jag skulle verkligen vara livrädd! Samtidigt som det händer i boken, då Thomas vaknar upp, så startar ens nyfikenhet på en gång. Man vill bara veta på en gång hur han har kommit dit, vad som hänt och vad han blivit utsatt för!
Dashner är en väldigt bra författare. Han lyckas hålla igång spänningen hela tiden och får allting att låta och verka så himla trovärdigt. Visste inte vad jag skulle göra förutom att läsa vidare då man inte fick veta saker och allting var ett enda stort mysterium. Sen kom dom där glimtarna ibland då Thomas kom ihåg någonting och då blev man bara ÄNNU MER nyfiken! LÄS BLÄDDRA LÄS BLÄDDRA.
Då man läste dök det bara upp fler och fler frågor i ens huvud. Vad är fel? Vem ligger bakom allt och har skapat detta? Hur klarar man ut allting? Och framför allt VARFÖR? Frågor frågor frågor, blev galen (på ett bra sätt) för jag ville veta allting på en gång.
Karaktärer:
Thomas tycker jag är en väldigt intressant karaktär. Det var som sagt spännande då han fick glimsar om saker och kom ihåg någon liten dutt av det här och det där. Att man får veta att det är någonting speciellt med honom men inte riktigt vad.
Kan jag också få säga att det för en gångs skull var en tjejkaraktär med fina kläder på sig? Eller moderna/mer normala om jag säger så. De flesta böcker jag läser (både dom som är nutid och dåtid) har tjejkaraktärer med fula kläder och inte alls moderna för den tiden heller. Så en manlig författare med bra smak - grattis James Dashner!
Betyg:
Recension - Harry Potter och Fången från Azkaban.
Titel: Harry Potter och Fången från Azkaban (Harry Potter, #3). 
Författare: J.K. Rowling.
Antal sidor: 532.
Språk: Svenska.
Omläsning: Ja.
Harry Potter går sitt tredje år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Ingenting är sig likt. Sirius Black, den ökände massmördaren som suttit i fängelse i tolv år, är på rymmen. Det sägs att han är på väg mot Hogwarts. De grymma fångvaktarna från Azkaban har kallats in för att hålla vakt. Harry Potter går inte säker, inte ens bland sina vänner... Men han är fast besluten att lösa mysteriet med Sirius Black.
Handling och tankar:
Någonting som jag tänkte på i början av boken var att då Rowling återberättar vad som hänt i tidigare böcker så gör hon inte det på ett irriterande sätt (som i VA, tycker speciellt det första kapitlet i varje bok är ganska irriterande för att det inte händer någonting förutom att hon återberättar, annars älskar jag ju den serien men just det), utan Rowling "smyger" som in informationen och det är ett stort plus för mig eftersom det då blir en roligare läsning.
Nu då man läser om boken, eller detta gäller alla böcker i serien, så tar man emot all text på ett helt annat sätt. Man förstår saker mycket bättre, såklart, och en del händelser som man inte tänkte på tidigare får större betydelse för att man vet att det i sin tur kanske har större betydelse i någon annan bok i serien.
En sak som jag tycker är fantastiskt bra gjort är att det är med så lite kärlek, i alla fall i de första böckerna. Inte för att jag har något emot kärlek (spolier inom parentesen: jag tycker om Harry och Ginny) men det är kul att det fokuserar på något annat än just det, kärlek alltså.
Jag ger alltid böckerna en massa beröm, men det är dom verkligen värda! Eller Rowling är det ju som är värd all beröm hon får, för att ha skapat en så grymt bra bokserie. Det här är böcker som man aldrig någonsin kommer bli less, varesig man är gammal, och vill komma ihåg sin barndom, vuxen, ung, barn - sak samma! Då man vill läsa någonting helt perfekt och magiskt, så är det här precis rätt serie!
Karaktärer:
Jag har inte så mycket att säga om karaktärerna som jag inte sagt tidigare! Så om ni vill veta är det bara att kolla på nån av mina tidigare recensioner! Riktigt bra huvudkaraktär, den där Harry Potter.
Övrigt:
Nu har jag äntligen skrivit recensioner till alla Harry Potter böckerna! Eftersom jag startade denna blogg i januari och den fjärde HP boken var den första jag skrev i år, så hade jag inte recension på dom tre första, men nu så.
Nu har jag ju läst alla böcker på svenska (och dom tre första två gånger) så är det väl ändå dags att läsa på engelska? Vill göra det sjukt mycket, men har nyss gjort en liten beställning fast där fick dom tyvärr inte komma med!
Betyg:
Recension - The Golden Lily.
Titel: The Golden Lily (Bloodlines, #2).
Författare: Richelle Mead.
Antal sidor: 418.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
When a shocking secret threatens to tear the vampire world apart, Sydney’s loyalties are suddenly tested more than ever before. She wonders how she's supposed to strike a balance between the principles and dogmas she's been taught, and what her instincts are now telling her.
Should she trust the Alchemists—or her heart?
Should she trust the Alchemists—or her heart?
Handling och tankar:
Det tog ett tag för mig att läsa ut boken, men dålig var den inte för det. Richelle Mead är en riktigt bra författare, det är hon, men samtidigt som den inte var dålig är det inte heller någon favorit. Kanske har det att göra med att Rose inte är huvudkaraktären, och att det är svårt att toppa någon som henne, även om Sydney faktiskt också är en stark karaktär på sitt egna sätt. Eller så kanske det har att göra med att jag inte är lika nyfiken på vad som kommer hända som jag var då jag läste VA. Ja, någonting är det ju, även om Mead kan sin sak!
I början var boken lite seg, men den blev bättre allt eftersom. Det fanns även många roliga partier i boken. Bland annat då Sydney ska på sin första date och alla är helt uppspelade och chockade och ger olika anledningar (och framför allt en del av deras anledningar) för att få vara där då hennes date kommer och plockar upp henne.
Jag gillar då Sydney börjar ändra syn på saker, och att man då såklart får följa med och ta del av händelser som gör att hon ändrar sig, även om en del av hennes gamla tankar fortfarande finns kvar. Att man verkligen får ta del av då hon vänjer sig vid det och märker att det kanske inte alltid är som hon trott.
Ibland kunde jag lista ut ganska många saker, tyvärr, men samtidigt var det ändå inte någonting som jag riktigt störde mig på som det ibland kan vara. Fast jag hade ju ändå inte sagt nej till att bli helt överraskad ändå.
Karaktärer:
En sak som Mead är hur bra som helst på, det är att utveckla sina karaktärer. Om man tänker på lilla Sydney första gången man fick läsa om henne i Blood Promise och nu, nog allt ser man stora skillnader där! Vad är rätt och fel? Vad går egentligen först? och så mycket mer. En positiv utveckling enligt mig!
Jag tycker att Adrian borde ha haft mer sarkastiska kommentarer, eller att han borde vara lite mer som han var mot Rose, älskade han verkligen hur mycket som helst då så det är någonting jag saknar med honom. Det är klart att han förändras också, och att det beror på vem han är med, men hade velat ha lite mer av den flirtiga Adrian Ivashkov.
Betyg:
Recension - Harry Potter och Hemligheternas kammare.
Titel: Harry Potter och Hemligheternas kammare (Harry Potter, #2).
Författare: J.K. Rowling.
Antal sidor: 427.
Språk: Svenska.
Omläsning: Ja.
Sommarlovet är äntligen över! Harry Potter har längtat tillbaka till sitt andra år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Men hur ska han stå ut med den nye, omåttligt mallige professor Lockman? Vad döljer Hagrids förflutna? Och vem är egentligen Missnöjda Myrtle?
De verkliga problemen börjar när någon, eller något, förstenar den ena Hogwarteleven efter den andra. Är det Harrys största fiende, Draco Malfoy, som ligger bakom? Eller är det den som alla på Hogwarts misstänker - Harry Potter själv?
Handling och tankar:
Jag har suttit länge och funderat på vad jag ska skriva i denna recension, men jag har surfat runt lite och kollat vad andra skrivit för att själv få lite idéer som jag kan ta med. Deras saker blandade med mina.
Det är fortfarande ett ungdomligt språk, väldigt lättläst men ett språk jag väldigt mycket tycker om och ett som gör att den mysiga känslan man får då man läser de första böckerna ökar. Jag längtar tills jag kommer läsa alla böckerna på originalspråket, kommer bli awesome.
Jag måste även ta med att nu då man läser om boken/böckerna så lägger man märke till en massa smådetaljer som man inte alls tänkt på tidigare och t. ex. varje gång Snape gör något så tänker jag hela tiden på orsakerna till varför han gör som han gör.
Allting i boken är så himla realistiskt - eller Rowling får det att verka helt realistiskt vilket gör att allting blir så himla verkligt och trovärdigt vilket i sin tur gör allting till en fantastisk berättelse, om än det är så mycket mer än bara det som göra serien så otroligt bra.
Karaktärer:
Jag har inte så mycket att säga om huvudkaraktärerna - lika modiga som i första och än så länge så stör jag mig inte på varken Ron eller Hermione.
Fy vad jag hatar Dracos pappa alltså! Snälla - kan han inte bara gå och dö, avada kedavra. Och lille dobby, fy vad han är gullig, och god vad jag tycker synd om honom ändå tills slutet av boken.
Betyg:
Recension - Harry Potter och De Vises Sten.
Titel: Harry Potter och De Vises Sten (Harry Potter, #1).
Författare: J.K. Rowling.
Antal sidor: 379.
Språk: Svenska.
Omläsning: Ja.
Plötsligt händer det märkliga ting i den lilla staden! Mystiska stjärnskott på himlen och svärmar av ugglor mitt på dagen, katter som läser kartor och underliga människor som står i gathörnen och viskar. De viskar om en viss Harry Potter...
Föräldralöse Harry Potter bor hos sina elaka styvföräldrar och deras vidrige son. En helt ny värld öppnar sig för Harry när det visar sig att han egentligen är en trollkarl och börjar i Hogwarths Skola För Häxkonster och Trolldom, en värld full av magi och spännande äventyr!
Handling och tankar:
Som jag sa i min recension om den sista HP boken så var jag inte redo att ge upp serien på långa vägar och hade världens sug att börja om med första boken vilket jag nu gjort, och eftersom att jag inte recenserat De Vises Sten tidigare så får ni den recensionen nu.
Första gången jag läste boken tyckte jag att det var lite barnsligt i språket, eller hur man nu ska förklara, men nu då jag läst om den så håller jag inte riktigt med. Nog märker man såklart att den är för yngre läsare, men jag älskar det barnsliga språket mycket mer nu för det är så det ska vara - och sen växer man tillsammans med böckerna. Nu gillar jag det massor och det passar perfekt in med karaktärerna!
Någonting jag tycker om med just denna serie är att den är i ett/en av sitt slag, alltså att i alla fall jag inte har läst om något liknande som just Harry Potter, och att denna serie inte påminner om någon annan eller tvärtom. Den är unik, så att säga. Dock är det svårt att ens komma i närheten av Rowlings böcker om häxor och trollkarlar om än man skulle försöka!
Jag märkte precis på Goodreads att jag läste ut denna bok precis samma dag fast för ett år sedan, vilket sammanträffande!
Karaktärer:
Harry Potter, oj vag gullig pojk det är. Riktigt bra huvudkaraktär och sedan är Hermione och Ron riktigt bra också. Alla är allmänt söta (Neville också då såklart) men även modiga och tuffa.
Weasley tvillingarna, jesus, vad jag älskar dom alltså. Finns det några härligare personer än dom? Det går inte att beskriva min fantastiska kärlek till dom två busungarna (måste använda ordet busungar). Vad skulle Harry Potter serien vara utan dom två som ibland är ljuset i allt det mörka, och även det roliga då allting redan är bra!
Övrigt:
Jag har skapat en användare på Pottermore nu och är precis klar med första boken där. Om ni också är medlemmar så lägg till FeatherFlame5491, och kommentera gärna med erat Pottermorenamn i kommentarerna!
Betyg:
Recension - Harry Potter och Dödsrelikerna.
Titel: Harry Potter och Dödsrelikerna (Harry Potter, #7).
Författare: J.K. Rowling. 
Antal sidor: 783.
Språk: Svenska.
Omläsning: Nej.
Det sista sommarlovet från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet - vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?
Handling och tankar:
Nu har även jag läst ut alla böcker om den fantastiska trollkarlsvärlden och om Harry Potter, pojken som överlevde.
I överlag är boken helt, helt, fantastiskt, (speciellt Snapes minnen och hans livshistoria), men då dom är på deras horrokruxjakt då de bor på olika ställen i tält tycker jag att det kan bli lite långtråkigt ibland, men annars en helt underbar bok och ett bra avslut på hela serien.
Sen bara älskade jag då Hermione berättade historien om Dödsrelikerna, och även de sista 100/200/300 sidorna, läste dom rakt av utan paus och det brukar jag verkligen aldrig göra. Måste än en gång säga att allting är så sjukt genialiskt, så bra skrivet av Rowling, allting är så planerat, eller vad jag nu ska kalla det. Liksom, hur kunde hon veta all det här då hon skrev första boken, för allt hänger ihop så jävla bra så det är som att hon visste varenda liten detalj då hon skrev första boken så många år tidigare, jag förstår det inte!
Jag måste tyvärr dock säga att jag inte tycker att denna bok är lika mysig som dom tidigare, men det är för att allting är på liv eller död nu, den sista striden, så jag förstår såklart varför även om jag saknar den känslan lite, men då är det bara att ta fram någon av dom andra i och för sig och läsa om på nytt.
Nej, jag är verkligen inte redo att slitas från Harry Potter och hans magiska värld på långa vägar så jag åkte (vill egentligen skriva for som vi alltid säger här uppe i norrbotten i stället för åkte, i alla fall där jag bor) och hämtade första HP boken hos en kompis som jag precis fått av henne för att börja om med att läsa om Harry Potters äventyr.
Karaktärer:
Denna gång störde jag mig inte alls lika mycket på Ron och Hermione, men det var nog för att Ron inte hade någon att tävla mot på riktigt egentligen då det gällde Hermione, och att dom inte var i skolan så ingen kunde vara bättre än Hermione eller fuska så att hon blev irriterande på det sättet.
Sen Harry Potter - han har alltid varit en bra huvudkaraktär och fortsätter även att vara det i denna!
Betyg:
Väldigt bra bok men ändå inte min favorit av alla!
