Recension - Allegiant.

Titel: Allegiant (Divergent, #3).
Författare: Veronica Roth.
Antal sidor: 526.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.
 
The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories. 

Handling och tankar:
Jag blev besviken på denna bok, det blev jag. Tyävrr. Jag tyckte att boken kunde vara väldigt seg på vissa ställen och saknade den spänning som dom tidigare två böckerna innehållit enligt mig. Factionsamhället tycker jag var mycket mer intressant än det som var utanför factionsamhället. Först var det intressant att se vad som fanns där ute men då man väl fått veta allt blev det lite tråkigt tycker jag.
 
Sen är jag lite less alla dessa kärlekshistorier och draman och att det blir bråk och småtjaffs hela tiden. Jag tycker om att läsa om kärlek, men mer som i första boken då det var med kärlek men ändå låg fokuset på annat. Det övertog inte allt. Och då älskade jag att läsa om Tris och Four men nu tycker jag bara det var jobbigt nästan.
 
Även om jag blev besviken på denna bok och att den kunde ha sina sega partier så var det ändå en bok som gick snabbt att läsa trots sina 500 sidor. Så helt ointressant var den ju inte utan jag tycker helt enkelt om dom tidigare böckerna mycker mer så hade höga förväntningar på denna som den då tyvärr inte levde upp till. Dock har många skrivit lite mer negativa recensioner än positiva om denna bok (i alla fall dom jag har läst), att dom blev besvikna, så det kan mycket väl vara så att jag gick in med lite negativ inställning och att det påverkade mitt läsande.
 
Sen bara en liten tanke sådär jag hade medan jag läste, hur dom flesta som jobbar med den genetiska forskningen och dom flesta GP ser och behandlar alla GD påminner lite om AVK och judarna. Hur fattigt alla GD lever, bor i "slummen" typ och får ingen hjälp, "alla GD är under oss" ungefär. Men jag är glad att alla i boken inte tyckte så, till exempel Tris, hon såg hur fel det var att behandla dom så!
 
Sist men inte mist, det stora som hände i slutet, det var som att jag läste det men att det inte riktigt sjönk in. Att det som var "nä men inte är det så utan allt är som vanligt". Hade det sjunkit in då jag läste det hade jag nog gråtit riktigt ordentligt. Men om jag skulle läsa om boken eller om jag skulle se filmen om den fanns skulle jag nog definitiv gråta. Inte för att jag är en sån som har lätt för att gråta men ändå. För då Tris böt med Caleb var jag verkligen inne i boken och då ville jag nästan gråta men då la jag ifrån mig boken för att jag skulle vara med kompisar och sen då jag fortsatte läsa var jag helt enkelt inte riktigt inne i den, tyvärr.

Karaktärer: 
Tidigare har jag verkligen tyckt om Tris men i denna bok så störde jag mig på henne väldigt ofta. Hon skulle alltid ha rätt och om man inte höll med henne blev hon sur. Även om hon kanske hade rätt ibland kunde man ju inte vara säker på om det verkligen var så eller inte. Alla måste få göra sina egna misstag även om det här var ett dåligt sådant. Som Tobias säger: "I respect you more than anyone. But right now I'm wondering what bothers you more, that I made a stupid decision or that I didn't make your decision."
 
Samtidigt som jag kan störa mig på henne så är hon ändå väldigt smart Tris som förstår att det inte bara är generna som gör att folk gör som dom gör. T.ex. när dom är i The Fringe och dom som bor där hotar Tris och dom för att dom tror Tris och alla är soldater, då säger dom andra som är med Tris att det är för att dom är GD som dom beter sig såhär, men Tris förstår att det är dom själva, alla som är "över" GD som gjort att dom beter sig som dom gör. Dom måste ju överleva! Dom får ingen mat, lever dåligt, då och då kommer folk och tar dom (för experiment) och dödar dom! Vem är det egentligen som har gjort att GD beter sig såhär? Ja inte är det då bara deras gener i alla fall! 
 
Och till sist vill jag bara säga att trots allt så Tris, she's very brave. The End.

Betyg:
Om jag läser om den och är mer "inne" i boken i slutet så kanske betyget blir annorlunda.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback