Titel: The Iron Queen (The Iron Fey, #3)

Författare: Julie Kagawa.
Antal sidor: 358.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.

My name is Meghan Chase.

I thought it was over. That my time with the fey, the impossible choices I had to make, the sacrifices of those I loved, was behind me. But a storm is approaching, an army of Iron fey that will drag me back, kicking and screaming. Drag me away from the banished prince who's sworn to stand by my side. Drag me into the core of conflict so powerful, I'm not sure anyone can survive it.

This time, there will be no turning back.

Väldigt seg bok, tyvärr. Blev väldigt besviken eftersom jag väntat mig mer! Jag vet inte om det beror på att jag skulle ha gillat den mer för något år sedan, eller att den helt enkelt inte håller samma klass som den andra och speciellt den första boken i serien! Det var lite mindre än 100 sidor kvar då jag faktiskt började tycka om den, då den blev intressant. Så över 200 sidor slet jag med innan jag fångades vilket var väldigt tråkigt eftersom jag förväntade mig så mycket mer.

 

Så som ni precis läst så blev jag besviken på boken, helt klart, även om slutet var lite bättre. Så någonting jag kan säga är att jag inte kommer ha någon brådska med att köpa den sista boken i serien, vilket jag tycker är riktigt synd!

 

Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av handlingen så därför kommer det inte mycket tankar om den förutom det lilla jag skrivit hittills.

Meghan tycker jag är lite löjlig på något sätt. Jag kommer inte riktigt ihåg varför jag tyckte det, kommer endast ihåg att jag gjorde det. Sen har vi Puck, samma gamla Puck, som jag helt klart tycker om väldigt mycket! Vi har ju även Ash, som jag tyvärr inte tycker om lika mycket som i de tidigare böckerna, då han var mer "Fey" och inte visade sin "sårbarhet", sin ödmjuka sida lika mycket, utan då han var mer som en sten (vad heter det?? Pokerface kanske.. haha så hemskt, då han var mer som en sten..) och hans riktiga känslor bara kom fram ibland. Då blev han mer mystisk och sexig!

Titel: Spirit Bound (Vampire Academy, #5)

Antal sidor: 479.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.

 

Det känns som att det var en evighet sedan jag läste ut Spirit Bound, men det var trots allt i början av november. En väldigt bra bok måste jag få säga, men jag glömmer så lätt saker som jag tänkt ta med i en recension om jag inte skriver den på en gång och i stället börja läsa andra böcker! Därför kommer detta bli en relativt kort recension!

 

Jag kommer ihåg då jag läste boken första gången och då man läst klart boken och slutet, oh my! Man blev helt galen och ville ju ha nästa bok i sina händer på en gång, men då hade tyvärr inte den sista delen kommit ut. Så slutet kom verkligen som en chock för en den gången vilket jag tycker är bra eftersom det gör att läsaren vill ha MER.

 

Det som händer med Dimitri händer ju ungefär i mitten av boken, och då det hade hänt satt jag och funderade på vad som skulle hända på resterande sidor. Men inte hade jag behövt funderat något för det var minst sagt lika bra som allt annat i boken, Richelle Mead lyckas alltid!

 

Jag verkligen totalälskar Roses utveckling. Kommer på mig själv med att tänka "tänk, så skulle Rose INTE ha gjort i första boken!" eller "ojojoj, tänk vad Rose hade gjort nu om detta varit för länge sedan", man verkligen ser skillnaden! Hon har växt upp, samtidigt som den gamla Rose ändå finns där, vilket jag såklart ändå tycker om, för den där kaxiga Rose som säger vad hon tycker, det skulle helt enkelt inte bli samma sak utan henne. Hon är helt enkelt underbar och en av de bästa kickass karaktärerna jag läst om, på den kvinnliga sidan i alla fall.

 

Dimitri, mystiske, snygge, Dimitri. Hur lyckas Richelle Mead? Så hemlighetsfull men så sexig på hans egna sätt. Samtidigt älskar jag Adrian också! Åh, hur ska man kunna välja?

2. The Duff - Kody Keplinger

3. The Notebook - Nicholas Sparks

4. Legend - Marie Lu

5. The Thirteenth Tale - Diane Setterfield

6. The Sky is Everywhere - Jandy Nelson

7. The Golden Compass - Philip Pullman

8. Incarnate - Jodi Meadows

9. The Selection - Kiera Cass

10. Amy and Roger's Epic Detour - Morgan Matson

 

Top Ten Books I Want For My Birthday - sequels (released)!

Titel: Insurgent (Divergent, #2)
Författare: Veronica Roth.
Antal sidor: 525.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.

 

Omg, så bra! Blev överraskad hela tiden och kunde aldrig lista ut vem man kunde lita på och inte. Ena sekunden trodde man en sak för att i nästa få besviat att det inte var så, precis som en bra bok ska vara! Den här boken är så bra att jag inte kunde sluta läsa den - på bussen, mellan lektioner, busstationen, och hemma då såklart. Dock så är jag lite besviken över slutet, men det är för att det påminner mig om en annan bok så då känns det som att jag vet vad som ska hända och därför blev det så, ändå om det inte heller var dåligt. Så om jag inte hade läst den där andra boken skulle jag lungt tycka att det var minst lika bra som resten av boken.

 

Åh, så arg den här boken gjorde mig där ett tag, inte för att jag hatar boken, verkligen inte, utan det var nog just så Roth ville att man skulle känna. Nästan i slutet, ville bara slå till nått för att få ut mina känslor, så starkt påverkar den mig, och jag är nog inte den enda. Mina känslor för Tris och Four/Tobias (vad ska jag kalla honom?) som ett par växer bara hela tiden och speciellt då jag ser Tobias (Tobias it is) kärlek till henne i hur han agerar. Så fint. Jag gillar även att man får se en vilja så stark i boken, en vilja att kämpa för vad som är rätt och för vad man tror på, en vilja att göra allting bra igen.

 

En självklar ny favoritbok är just vad Insurgent är för mig, och ett stort vill ha är tredje boken. Hur ska jag kunna vänta är den stora frågan?

Tris, otrolig stark huvudkaraktär. Det är riktigt intressant att få vara i hennes hjärna och se saker ur hennes synvinkel, att få se hur "the serum" inte lyckas påverka henne som alla andra, hur hon tänker då hon faktiskt även har Erudite inom sig, och helt enkelt att bara få följa med i allt hon gör. Och att genom saker som händer så märker man att hon är selfless, Abnegation, även om hon inte kände så från början. Och hur hon samtidigt är Dauntless och allt det där. Det enda jag tyckte var lite irriterande med henne var ibland då hon gjorde saker som hon trodde skulle vara bra, som man fattade att GÖR INTE SÅ, och ändå gjorde hon det. Fast allt annat bra med henne överväger det dåliga!

 

Tobias. Åhå, i den här boken blev han verkligare för mig. Då man verkligen får se hans svagheter, hans kärlek till Tris som är riktigt trovärdig och inte den där onaturliga kärleken som det oftast är i YA böcker. Jag vill helt enkelt ha MER av honom hela tiden! Bring him to me, thank you.