Titel: Divergent (Divergent, #1).

Författare: Veronica Roth.

 

Positivt överraskad blev jag! Eller "överraskad och överraskad", det var ju en omläsning så visste ju såklart vad som skulle hända, men den var ännu bättre än jag minns! Första gången som jag läste denna bok blev jag lite besviken, om än den fortfarande var riktigt bra, på grund av all hype kring boken så då hade jag overkligt höga förväntningar på den och då förstår man ju hur det oftast blir då man är färdig.

 

Abnegation - blev bara irriterad hela tiden på att det ska vara si och så och du får inte prata då och då och bla bla bla. Okej, jag fattar varför den gruppen finns, men den känns så instängd på något sätt och visst gör den nytta, men hade jag varit tvungen att läsa om Abnegation i stället för Dauntless hela boken hade jag blivit galen. Även om de flesta personer i Abnegation är väldigt fina, så kan det bli väldigt tråkigt. Och om jag skulle välja något "fack" som jag själv passar bäst in i så måste det nog vara Amity (de fridfulla), även om Dauntless verkar roligt förutom då man ska slå ner varandra!

 

Det var ett bra och lättläst språk, som man verkligen fastnade för. Boken innehåller även mycket spänning och det är hela tiden någonting på gång så man blir aldrig less att läsa. Jag tycker även om världen som Roth har skapat väldigt mycket! Riktigt bra gjort!

 

 

Tris - en karaktär som jag tycker om väldigt, väldigt mycket! Jag tycker speciellt om hennes utveckling i boken. Hon är inte som karaktärer som ofta kan bli lite löjliga ibland eller så utan tycker hon något så tycker hon det, och är det någonting dåligt så behöver hon inte säga det, och hon säger överhuvudtaget inte onödiga saker bara för att säga dom. TACK, en sånn karaktär var precis vad jag behövde!

 

Four - nom nom. Han tycker jag också om väldigt mycket och han är en bra manlig karaktär.