Titel: City of Fallen Angels (The Mortal Instruments, #4).
Författare: Cassandra Clare.

 

 

Kan börja med att säga att jag blev glatt överraskad då jag läst ut boken, även om det var en omläsning. Sist jag läste CoFA så tyckte jag att den var sämre än det tidigare böckerna och lite besviken blev jag så nu var jag redo för att den inte skulle vara lika bra och hipsvips så var den superbra istället för att jag hade låga förväntaningar!

 

Dialoger och en hel del kommentarer i den här boken är så sjukt underbara och roliga. En sak man kan vara säker på då man tar upp en TMI bok är att man kommer få sig några skratt!

 

"I think," Clary interrupted, raising her voice, "that you should let him try try out."

Simon stared at her. "Why?"

"Thank you," said Simon. "On behalf of all of us, thank you very much."

 

Clare är verkligen perfekt på att skapa karaktärer som man inte kan göra annat än älska, som är väldigt roliga men samtidigt har en massa djup.

 

Någonting annat jag älskar är att karaktärer från TID kommer upp här, eller att dom nämns i alla fall. Så fort jag hör något av namnen från den serien blir jag helt uppspelt och vill bara höra och läsa mer om dom. Jag tycker det är skitroligt att två olika (pga vad som händer i TID och att det är andra karaktärer)  men ändå lika (shadowhunters såklart, och att detta är tidigare i historien) serier kolliderar. Jag hoppas bara att i The Dark Artifices att dom kommer prata om Jace och alla dom eller att TMI karaktärer får någon stund i boken då dom är med. För då kommer jag bli världens lyckligaste flicka.

Clary. Jag stör mig på hon ibland. Jag vet inte helt varför, men i en del situationer då hon beter sig som hon gör känner jag att min irritation kommer upp, men bara lite. Såklart tycker jag om henne också, och ibland säger hon ju helt rätt saker såklart, så jag vet inte exakt vart jag har den där tjejen.

 

Jace. My beautiful Jace. Varför måste du såra dig själv som du gör? Varför måste du göra det så jag börjar må dåligt för att du mår dåligt. INTE OKEJ, min käre pojk, du måste ju vara glad så jag kan vara glad för din skull. Det är helt enkelt någonting som brister i mitt hjärta då jag läser om Jace och förstår hur jobbigt allting är med drömmarna och hans känslor och allt. Och även om han mår som han gör är det samtidigt många roliga kommentarer från hans sida med i boken som jag såklart ÄLSKAR. Oh, how can you not love that boy?

 

Simon. Vad ska jag säga om dig? Han växer i mina ögon hela tiden, samtidigt tycker jag synd om honom eftersom han känner sig så utanför och på grund av hur många beter sig mot honom bara för att han är vad han är, även om han är god! Jag älskar hans sarkastiska kommentarer och hans personlighet. Mitt i prick Clare, riktigt bra!

 

Isabell, älskar henne! På ytan är hon en person men hon har ändå väldigt mycket djup och många tankar som snurrar runt i hennes huvud. En del av hennes kommentarer är bara så suveräna!

 

Malec, give me (a lot) more please! *dreggel* (nästan).

 

Jag hade riktigt svårt för att bestämma mig vilket betyg boken ska få, så det får bli detta!