Titel: Insurgent (Divergent, #2)
Författare: Veronica Roth.
Antal sidor: 525.
Språk: Engelska.
Omläsning: Nej.

 

Omg, så bra! Blev överraskad hela tiden och kunde aldrig lista ut vem man kunde lita på och inte. Ena sekunden trodde man en sak för att i nästa få besviat att det inte var så, precis som en bra bok ska vara! Den här boken är så bra att jag inte kunde sluta läsa den - på bussen, mellan lektioner, busstationen, och hemma då såklart. Dock så är jag lite besviken över slutet, men det är för att det påminner mig om en annan bok så då känns det som att jag vet vad som ska hända och därför blev det så, ändå om det inte heller var dåligt. Så om jag inte hade läst den där andra boken skulle jag lungt tycka att det var minst lika bra som resten av boken.

 

Åh, så arg den här boken gjorde mig där ett tag, inte för att jag hatar boken, verkligen inte, utan det var nog just så Roth ville att man skulle känna. Nästan i slutet, ville bara slå till nått för att få ut mina känslor, så starkt påverkar den mig, och jag är nog inte den enda. Mina känslor för Tris och Four/Tobias (vad ska jag kalla honom?) som ett par växer bara hela tiden och speciellt då jag ser Tobias (Tobias it is) kärlek till henne i hur han agerar. Så fint. Jag gillar även att man får se en vilja så stark i boken, en vilja att kämpa för vad som är rätt och för vad man tror på, en vilja att göra allting bra igen.

 

En självklar ny favoritbok är just vad Insurgent är för mig, och ett stort vill ha är tredje boken. Hur ska jag kunna vänta är den stora frågan?

Tris, otrolig stark huvudkaraktär. Det är riktigt intressant att få vara i hennes hjärna och se saker ur hennes synvinkel, att få se hur "the serum" inte lyckas påverka henne som alla andra, hur hon tänker då hon faktiskt även har Erudite inom sig, och helt enkelt att bara få följa med i allt hon gör. Och att genom saker som händer så märker man att hon är selfless, Abnegation, även om hon inte kände så från början. Och hur hon samtidigt är Dauntless och allt det där. Det enda jag tyckte var lite irriterande med henne var ibland då hon gjorde saker som hon trodde skulle vara bra, som man fattade att GÖR INTE SÅ, och ändå gjorde hon det. Fast allt annat bra med henne överväger det dåliga!

 

Tobias. Åhå, i den här boken blev han verkligare för mig. Då man verkligen får se hans svagheter, hans kärlek till Tris som är riktigt trovärdig och inte den där onaturliga kärleken som det oftast är i YA böcker. Jag vill helt enkelt ha MER av honom hela tiden! Bring him to me, thank you.