Titel: Cirkeln (Engelsfors, #1).
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
Antal sidor: 516.
Språk: Svenska.
Omläsning: Nej.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.

Handling och tankar:
I början tyckte jag det kändes löjligt på något sätt att läsa en bok på svenska, eftersom jag nästan aldrig gör det. Det är som att dialoger och allting känns så barnsligt. Fast efter ett tag då jag vant mig var det inte alls löjligt eller så utan jättebra! Kul att få läsa något av svenska författare som verkligen lyckas göra en bok på svenska så himla bra!

Själv lyckades jag mot slutet lista ut vem "ondskan" var, men den var ändå sjukt bra och man ville bara veta vad som skulle hända på nästa sida, inte en tråkig stund. Dock tycker jag inte att den är lika bra som de flesta andra bokbloggare tycker, samtidigt som jag verkligen gillar den!

Det var kul att få läsa om häxor, eftersom det faktiskt är något jag inte är så van med, vilket är ett stort plus. Man var intresserad av deras krafter och framför allt vad för krafter alla hade och varför. Sedan undrar jag även varför de var sju utvalda, och inte en? Inget dåligt menat med det, utan jag hoppas att man kommer få ett svar på det i nån av fortsättningarna, om det är någon speciell anledning att de blev just sju stycken i stället för en.

Karaktärer:
Nu tar jag inte karaktär för karaktär utan jag tar alla som en helhet, även om de var väldigt olika individer. Författarna har skapat riktigt bra men olika karaktärer som alla är hundra procent trovärdiga, inte platta på något sätt. Det är roligt att få läsa ur allas synvinklar och hur det känner och tycker om saker som händer. Alla kan nog relatera till minst en person på något sätt.

Betyg: