Recension - The Hunger Games.
Titel: The Hunger Games (The Hunger Games, #1).
Författare: Suzanne Collins.
Antal sidor: 374.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
In the ruins of a place once known as North America lies the nation of Panem, a shining Capitol surrounded by twelve outlying districts. The Capitol is harsh and cruel and keeps the districts in line by forcing them all to send one boy and one girl between the ages of twelve and eighteen to participate in the annual Hunger Games, a fight to the death on live TV.
Sixteen-year-old Katniss Everdeen, who lives alone with her mother and younger sister Primrose, regards it as a death sentence when she steps forward to take her sister's place in the Games. But Katniss has been close to dead before — and survival, for her, is second nature. Without really meaning to, she becomes a contender. But if she is to win, she will have to start making choices that will weigh survival against humanity and life against love.
Handling och tankar:
Jag älskar att Suzanne Collins slutar många kapitel med cliffhangers, för det tvingar en att fortsätta läsa och då dras man verkligen in i boken och man kan helt enkelt inte sluta. Extra starkt var det såklart första gången då man inte hade någon aning om vad som skulle hända.
Collins skriver verkligen så himla bra och det finns ingenting som jag tycker var dåligt men hennes skrivsätt. Man drogs in i allting och förstod verkligen allt hon skrev. Hela berättelsen är så himla bra, gripande, otrolig, stark, chockerande osv osv. Jag har sagt det många gånger förut men jag säger det igen, hur kan man komma på sånna här saker? Hur kan man skriva så här bra? Det är sjukt vad jag älskar den här boken! Hela jag rös flera gånger medan jag läste.
Karaktärer:
Älskvärda karaktärer var det i den här boken. Helt klart!
Katniss. I början tyckte jag att hon var en ganska tyst och tråkig person, men det förstår man dock efter deras levnadstandard och att det inte kan säga och tycka vad de vill. Att de alltid måste leva i rädsla. Sen är Katniss en person som har fått ta otroligt mycket ansvar i hennes familj så hon har nästan alltid haft mycket att bära på sina axlar, så jag ändrade ganska snabbt uppfattning om henne. I stället tycker jag att hon är en väldigt stark person. Hon vet vad hon tycker och är inte rädd för att stå för det, om det inte sätter någon i fara förstås, och hon skulle göra allt för de hon älskar och de som förtjänar det. Hon vet vad som är rätt och fel.
Peeta. Åh, så himla.. go/härlig kille. Han har humor, han verkar vara så himla snäll och omtänksam, han är modig och mycket mer! Samtidigt som han är allt det där blir jag lite sorgsen inombords varje gång jag tänker på honom, det finns såklart en anledning men det får ni ta reda på själv. Han bara växte och växte i mina ögon genom hela boken. Allting som han skulle göra för Katniss och allt som han gjort, det är äkta kärlek!
Övrigt:
Boken utspelas ju i framtiden, och då man är i huvudstaden och allt känns det som framtiden, men då man är i distrikt 12 får jag en känsla av att det utspelas i dåtid, om man tänker på deras levnadsstandard och samma med det man får veta från distrikt 11. Är det någon mer än jag som tänkt på det? Det är såklart meningen att det ska vara så, att man ska märka hur mycket bättre de i huvudstaden har det.
Betyg:
Författare: Suzanne Collins.
Antal sidor: 374.
Språk: Engelska.
Omläsning: Ja.
In the ruins of a place once known as North America lies the nation of Panem, a shining Capitol surrounded by twelve outlying districts. The Capitol is harsh and cruel and keeps the districts in line by forcing them all to send one boy and one girl between the ages of twelve and eighteen to participate in the annual Hunger Games, a fight to the death on live TV.
Sixteen-year-old Katniss Everdeen, who lives alone with her mother and younger sister Primrose, regards it as a death sentence when she steps forward to take her sister's place in the Games. But Katniss has been close to dead before — and survival, for her, is second nature. Without really meaning to, she becomes a contender. But if she is to win, she will have to start making choices that will weigh survival against humanity and life against love.
Handling och tankar:
Jag älskar att Suzanne Collins slutar många kapitel med cliffhangers, för det tvingar en att fortsätta läsa och då dras man verkligen in i boken och man kan helt enkelt inte sluta. Extra starkt var det såklart första gången då man inte hade någon aning om vad som skulle hända.
Collins skriver verkligen så himla bra och det finns ingenting som jag tycker var dåligt men hennes skrivsätt. Man drogs in i allting och förstod verkligen allt hon skrev. Hela berättelsen är så himla bra, gripande, otrolig, stark, chockerande osv osv. Jag har sagt det många gånger förut men jag säger det igen, hur kan man komma på sånna här saker? Hur kan man skriva så här bra? Det är sjukt vad jag älskar den här boken! Hela jag rös flera gånger medan jag läste.
Karaktärer:
Älskvärda karaktärer var det i den här boken. Helt klart!
Katniss. I början tyckte jag att hon var en ganska tyst och tråkig person, men det förstår man dock efter deras levnadstandard och att det inte kan säga och tycka vad de vill. Att de alltid måste leva i rädsla. Sen är Katniss en person som har fått ta otroligt mycket ansvar i hennes familj så hon har nästan alltid haft mycket att bära på sina axlar, så jag ändrade ganska snabbt uppfattning om henne. I stället tycker jag att hon är en väldigt stark person. Hon vet vad hon tycker och är inte rädd för att stå för det, om det inte sätter någon i fara förstås, och hon skulle göra allt för de hon älskar och de som förtjänar det. Hon vet vad som är rätt och fel.
Peeta. Åh, så himla.. go/härlig kille. Han har humor, han verkar vara så himla snäll och omtänksam, han är modig och mycket mer! Samtidigt som han är allt det där blir jag lite sorgsen inombords varje gång jag tänker på honom, det finns såklart en anledning men det får ni ta reda på själv. Han bara växte och växte i mina ögon genom hela boken. Allting som han skulle göra för Katniss och allt som han gjort, det är äkta kärlek!
Övrigt:
Boken utspelas ju i framtiden, och då man är i huvudstaden och allt känns det som framtiden, men då man är i distrikt 12 får jag en känsla av att det utspelas i dåtid, om man tänker på deras levnadsstandard och samma med det man får veta från distrikt 11. Är det någon mer än jag som tänkt på det? Det är såklart meningen att det ska vara så, att man ska märka hur mycket bättre de i huvudstaden har det.
Betyg:
Kommentarer
Trackback
